Nu har jag varit ute på en liten sväng med Coccos,
det uppskattade han inte riktigt då han inte gillar snö.

Satte ut han i snön och tänkte ta bilder, men tji fick jag,

han sprang genast till "staketet" (våran provisoriska altanavgränsare) igen.

Och så höll det på ett tag. Fick ett par-tre bilder på han i snön.
Sedan fick han som han ville, komma in på "altanen" igen.
Där jag fortsatte fota honom lite.

Coccos fick lite hjälp av Powell med att tvätta sig, haha.

Sedan ändrade jag kamerainställningarna. Och började fota i macro(?).

(Kaninsvansar är ju det sötaste som finns!)

-En blöt framtass

Vinterpäls

Han är vis, gamle Coccos.

Tänkte skriva ett inlägg om min bortgågne vän, Master of Illusion.

Han är född hösten 2006 någonstans i sverige, var vet jag inte.
Strax efteråt köptes han av en familj i Värnamo, som inte var så kaninvana.
Tiden gick och "Molle" som han kallades vantrivdes allt mera.
De vuxna i familjen lärde inte barnen hur de skulle hantera en kanin,

så de var väldigt hårdhänta med honom.
Skrek och gapade, slet och slängde, gud vet vad de gjorde mera.
Sedan tröddnade dem och pappan i familjen valde att sälja honom.

Då kommer jag in i bilden, hösten 2007 tog jag bussen in till värnamo.
Jag skulle hämta en kanin jag inte ens sett på bild.
Mötte familjen på stationen där de hade honom i en kartong, stackarn.
Sedan lyfte de upp honom och jag fick se denna ynkliga lilla vita lurvtuss.
Han hade ingen glimt i ögat, blicken var alldeles matt.
De bar in han i min transportbur, jag skulle precis betala de 100kr de ville ha.
Men de hejdade mig, de sa att jag fick honom.

Jag tog nästa buss hem och i bussen satt jag och tittade på honom.
Han bara låg där, inte det minsta intresserad av världen.
När jag kom hem fick han hoppa in i sin bur och äta lite hö.

En morotsbit fick han också, och några klappar.
Sedan fick han vara i lugn och ro.

Dagen efter tog jag in honom och hade han i soffan, stackarn var rädd.
Vid minsta lilla rörelse jag gjorde, så ryckte han till.
  

Dagarna gick och denna lilla kanin visade allt mer aggressiva beteenden i buren.

Med tanke på vad han gått igenom så förstod jag honom.
För att kunna klappa honom utan att få ett bett,

så var man tvungen att fjäska med en bit knäckebröd, vilket var han favorit.

Har inte så mycket bilder från våran första tid ihop.
Men jag kommer aldrig glömma första gången jag tog ut han i sele.
Lugn som en filbunke men ändå mycket fart.
Han var inte rädd för något, det lyste riktigt om honom.   

Efter ett tag prövade jag att hoppa med honom.
I början undrade han vad det var för konstigt jag satt på trädgården.
Men tiden gick och han förstod.
Han gick som en dröm, hoppade allt.
Oavsett om det var högt eller långt.
90cm i höjd var rekordet hemma, 75cm på tävling.
Hur långt han hoppade i längd kommer jag inte ihåg men över 170 var det.
Kanske till och med 180.

Han var min drömkanin, iallafall när det gällde hoppning.
Kela med honom gick inte det första året, han bet, rev och fräste.

Han fick även öknamnet Piercaren.

(Ignorera min fula min & hatten jag har på huvudet, haha, bilden är från 2008)

Det stora jacket på kinden, det är också från Molle.

Det var mitt första och enda försök till att pussa honom, på 2 år.
Tiden gick, det var jul och han började öppna sig ur sitt skal.
Man kunde klappa honom i buren utan att riskera bli biten.

Sommaren 2010 kunde man iprincip göra vad som helst med honom.
Han var lugn i alla lägen, tillochmed min lillebror på dåvarande 3år kunde leka och kela med honom.
Äntligen mådde han bra. Nu kunde han njuta av livet.

Och så en liten film

Hösten rullade på och vi tävlade då och då,

inga placeringar då han inte tycker om att hoppa inomhus,

men man förstår ju honom.

Vintern kom och Molle som älskar snö var överlycklig.

Här ser ni hur min lillebror leker med honom i hagen,

något som var helt otänkbart för 4 år sedan.

Haha, Molle hann precis smita ifrån, han satt nämligen i lillebrorsans knä.

Vackraste Molle.

Sedan började ju våren komma och älskade Molle blev dålig.
Så dålig att han blev tvungen att hoppa vidare till de evigt gröna ängarna.
Är tacksam för den tid jag fick med denna underbara varelse.
Lärde mig otroligt mycket.
Vila ifrid älskade vän <3

God kväll!

Sitter här nu på kvällskvisten och funderar medan sambon gör varma mackor.

Har ju tidigare skrivit om att jag och sambon ska renovera/ bygga nya burar till kaninerna.
Funderar på hur de ska se ut.
Stora ska de vara, så stora som möjligt, då jag hatar små trånga burar.
Men vem gör inte det?

Men buren/burarna måste få plats på våran "uteplats" med stengolv,

vilken inte är så stor.
Vill inte att den ska stå på gräset eftersom den kmr bli stor, och då även tung.
Så kommer den tillslut börja sjunka ner i marken och bli sne.

Får helt enkelt klura på det lite.

Solen tittar ju fram allt mera nu så snart är det dags!

Tidigare idag så släppte sambon min ut sin kanin på våran uteplats så att han kunde få springa av sig lite.
Passade samtidigt på att släppa ut Coccos.
Nenna fick snällt stanna inne då Jinx är okastrerad och kommer därför granterat ge sig på henne.

Vilket jag absolut inte vill.
Men han ska kastreras. Någon dag, haha.

Observera Jinx´s och Coccos´s Likhet

Iwo inspekterar pallkragarna som vi ska odla grönsaker under våren/sommaren.

 Även Ghost ville undersöka saken.  

  Och nu en liten bildserie för att visa hur bra Powell och Ghost går ihop

Och så avslutar vi med en bild på Jinx.

   Phew!
Nu är man nästan proppmätt efter att ha ätit soppa.

Riktigt gott var det, måste göras igen!
Kaninerna har hunnit vara ute och springa av sig, mysigt.
Fick lite oväntat besök dessutom, men trevligt var det.
Kan ju tillägga att Ghost har funnit sig till rätta och spatserar runt i lägenheten som om hon ägde den.

Hahah, typiskt katter.

Här kommer lite bilder:

*smyga på katten*

Grannens dotter, helt förälskad i Coccos

Var nog hjödpunkten på hennes dag.

Hejsan!
Kunde inte hålla mig haha!
Sitter här hos mor min, vid hennes laptop som jag tillfälligt tagit i mitt våld.

Satt och skummade igenom lite bilder och hittade några äldre bilder på Nenna.

Så liten hon var!

Självklart är jag tvungen att lägga upp dem här så att ni också får se.

Njut!

För första gången tillsammans i buren <3

Nenna och mitt ben, haha

2a dagen hemma, lillskruttan

Tagen någon gång första veckan, Puss på dig älskling <3  

Nenna och Matskålen, väggen är en del av ett projektarbete jag gjort i skolan.   Bättre bild på väggen, snyggt va?
  

Så, det var de bilderna, snart kommer sambon och hämtar mig, en kvart kvar!

Sen ska vi handla, såg att det var extrapris på morötter i ica!

och givetvis ska kaninerna få komma ut i det "härliga" vädret.

Kram på er! 

Hej Igen!

Sitter här i soffan och kikar på Pretty Woman med svägerskan Jenny.
Dessutom så myser vi till det extra med muffins och saft.

Egengjorda chokladmuffins spetsade med marabou gräddnougat, mums!

Även lilla Ghost gör oss sällskap.

Bilden gör inte färgen på muffinsen rätta, tyvärr.

Dessutom fick lille Ghost träffa på kaninerna lite.

Eller rättare sagt, hon fick träffa på Coccos,

han är lugnet själv och skulle aldrig få för sig att skrämma henne.
Han är helt perfekt när det gäller sådana här grejer.
Han är, hur man nu ska förklara, den som "välkommnar" nykommlingar,

visar dem att kaniner inte är så "farliga".

*VAD är DET för något?*

*den ser konstig ut, bäst att jag sitter kvar här*

*nu tar jag och smyger tillbaka till buren*

*vad konstigt den luktade, vad är det för något?*

Hah!

Äntligen har man batterier till kameran, så här kommer lite nya bilder.

Inte de bästa kanske då Coccos inte var på hummör, surgubben och Nenna var iprincip överallt, lille tokstollen.
Hade jag haft en kamera med liiite snabbare reaktionstid så hade det blivit bättre bilder, höhö.

Coccos, gammelgäddan, kungen av mitt hjärta

*sluta ta kort på mig matte*

Ett stycke fluffmonster aka Nenna

Tja, här sitter man igen.
Har egentligen ingenting vettigt att säga mer än att jag har jäkligt tråkigt.
Tänkte fota kaninerna lite innan när jag lät dem springa runt i "deras" rum.
Haha, ja, de har ett "eget" rum för tillfället. Dvs vårat Gästrum.

Så våra gäster får inte vara kaninallregiker. höhö.

Men somsagt, jag tänkte fota dem när de busade,

hämtade min kamera och när jag sätter igång den, vad händer?
Jo. Den dör lika snabbt. Nu har jag ju även oturen att jag inte har ett inbyggt batteri.

Så jag måste helt enkelt köpa nya.
För hemma hade jag inga alls.. Attans!
Så jag bjuder på en lite äldre bild på Nenna och Coccos när de leker kurragömma.

Ingen rättvis bild på Nenna kanske. Hon är mkt finare egentligen x)

"Coccos var är du?"