Livet med kaniner

Inlägg publicerade under kategorin Kaninernas färger

Av Susanna Lehtonen - 11 maj 2011 11:18

Saxade direkt ur Kaf's hemsida pga jag tycker det är svårt att själv beskriva dessa teckningar.

 

Japantecknad

 

Färg
Svart och gul till rödgul eller blå och gul till rödgul. Den rödgula starkt lysande färgen bör föredragas framför den ljusgula. Båda färgerna är tillåtna.
Färgerna svart/vit, blå/vit och brun/vit är också godkänd.

Ögonfärg: enligt respektive pälsfärg.
Klofärg: mörkbrun på svarta tår och hornfärgad på gula eller "blommiga" tår. Färglös klo på vita tår. En tass kan
alltså ha olikfärgade klor.

Huvudets och bröstets teckning
På svart/gul Japan är det ena örat svart och det andra gult. Huvudet är svart på den halva där örat är gult och omvänt gult på den halva där örat är svart.
På svart/gul Japan fördelar sig teckningen på bröstet på motsvarande sätt som för huvudet. Bröstet är gult på den sida där huvudet är svart, respektive svart på den sida där huvudet är gult. Teckningen på benen fördelar sig likaså; svart ben under gul brösthalva och gult ben under svart brösthalva.

Kroppens teckning
Kroppen skall ej ha för smala bälten, av de två färgerna, minst tre på var sida, idealet är fyra på var sida. Dock kan tre bälten på den ena sidan och fyra på den andra accepteras. På ryggen fördelar sig färgerna så, att ett gult bälte på ena sidan, möter ett svart bälte på andra sidan och omvänt.

Färgerna i de enskilda partierna eller bältena skall vara klara. Idealet är att färgerna i bältena fortsätter på buken, men en svagt färgad buk kan accepteras, då idealteckningen är mycket svår att uppnå. Vita, mindre partier, på buken eller vit buk samt vitt på svansens undersida kan förekomma hos Japaner med viltanlag, detta betraktas inte som fel.
För övriga färgkombinationer gäller motsvarande teckning.

Holländertecknad

 

Färg
Grundfärgen är vit. Teckningens färg är godkänd i alla i denna standard beskrivna pälsfärger samt i teckningskombinationen Japantecknad/Holländarteckning.

Ögonfärg: enligt respektive pälsfärg.
Klofärg: färglös.

Huvudets teckning
Teckningen är från sidan sett, regelbundet äggformad. Den börjar vid öronroten och går därifrån fram över ögonen och nästan fram till morrhåren, varefter den i en jämn rundning löper bakåt längs käkens kant och upp till omedelbart bakom öronen, där den möter den andra sidans teckning. Framifrån sett liknar den vita grundfärgen en kägla med toppen vid öronroten. Båda sidorna skall ha samma teckning då man eftersträvar fullständig symmetri. Öronen är färgade i hela sin längd.

Kroppens teckning
Teckningen börjar mitt på kroppen och omfattar hela bakkroppen. Teckningen fortlöper i en lika skarpt avgränsad ring runt hela djuret, undantag för de teckningsfärger som har vit buk.
Teckningen på bakbenen omfattar benens bakre del och börjar mitt emellan tåspetsen och hasleden. Den skall bilda en regelbunden ring omkring benen och börja på samma ställe på båda benen. Svansen är färgad.

Dalmatinertecknad

 

Färg
Teckningens färg är svart, blå, brun, viltgrå eller viltgul. Grundfärgen är vit.
Ögonfärg:
brun.
Klofärg: färglös.

Idealet är en jämn fördelning av lika stora och klart åtskilda fläckar över hela kroppen. Fläckarna som bör vara runda eller ovala och ca 1,5 - 2,5 cm i tvärsnitt. De skall framträda så skarpt och åtskilda som möjligt. Färgfläckarna skall vara genomfärgade. Vita fält på öronen, i fjärilen och i ögonringen betraktas som upplösning i fläckar och bör eftersträvas.

Manteltecknad

 

Djurens grundfärg är vit med teckning i någon i standarden godkänd färg eller i kombination med Zobel - eller Japanteckning i färgen svart/gul eller blå/gul. Kroppen skall vara manteltecknad. Manteln täcker största delen av ryggen och sidorna. De färgade partierna täcker största delen av huvudet samt öronen i sin helhet. Enskilda vita fläckar i pannan och på nacken t o m skulderbladen är inget fel. Enskilda färgade fläckar på buken och benen är inget fel.


Hotot
 


Bottenfärg: på de vita partierna skall den vara vit, på de färgade enligt respektive teckningsfärg.
Ögonfärg: enligt respektive teckningsfärg.
Klofärg: färglös.
Huvudets teckning
Teckningen består av en ring, 3-5 mm bred, som oavbrutet omger ögat. Teckningen skall vara regelbunden, skarpt avgränsad mot grundfärgen.

Tan färg

 
Tan är godkänd i grundfärgerna svart, blå, brun och egernfärgad. Tanfärgen är inte så intensiv på de blå och egernfärgade.
Teckningens färg är tanfärgad, kraftigt lysande rödbrun, ju starkare färg desto bättre.

Bottenfärg: enligt respektive grundfärg.
Ögonfärg: enligt respektive grundfärg.
Klofärg: enligt respektive grundfärg.

Rysstecknad

 

Färg
Grundfärgen är vit. Teckningsfärgen är godkänd i svart, zobel blå och zobel brun.
Ögonfärg: mörkt röd.
Klofärg: brun.

Huvudets teckning
Huvudets teckning består av masken och öronteckningen. Masken sitter på huvudets främre del, är sedd framifrån lodrätt oval. Den omfattar hela nospartiet och överläppen. Sotning på underkäken godtages. Maskens ovala topp slutar mitt på huvudet i linje med ögonens underkant men med ordentligt avstånd till ögonen. Avgränsningen skall vara så skarp som möjligt. Öronen är färgade i hela sin längd och färgen skall vara skarpt avgränsad vid öronroten.

Kroppens teckning
Benen är färgade på den yttersta delen och teckningen slutar 1-2 cm över hasleden i en regelbunden ring. Svansen är färgad i hela sin längd och skarpt avgränsad vid svansroten.

Bilderna är tagna från Google, är det din bild?
Skicka iväg ett medelande så tar jag bort den.


ANNONS
Av Susanna Lehtonen - 3 maj 2011 19:24

Rödbrun/Lux

 

Hårens yttersta delär ljust gråblå.

Innanför denna färg kommer mellanfärgen som är rödbrun.

Mellanfärgen går så högt upp att den skiner igenom täckfärgen.

Täckfärgen framträder därför som en rödbrun ton överdraget med et ljust gråblått skimmer.

Buken, svansens undersida, benens insidor, käkarnas kant och ögonringen är vita till ljust grå.


Beige

 

Hårspetsarna är ljust gråblå. Färgen övergår i en gul mellanfärg som skiner igenom den gråblå tonen. Det samlade intrycket blir därför en lika blandning av ljust gråblå och gult. Mot hårbotten blir den gula mellanfärgen ljusare. Ju längre mot hårroten den gula färgen går desto bättre. På benen, huvudet och öronen, där hårlängden är kortare, framträder den gula färgen mindre. Färgen domineras här av gråblå hårspetsar. Även buken är mindre gul än täckfärgen.

Chinchilla

 

Håren är bältvis indelade.

Utifrån följer efter svarta hårspetsar ett vitt till klart vitt bälte, efterföljt av ett svart till gråsvart bälte.

Därefter följer ett ljusgrått till vitt bälte (mellanfärg) och håren slutar med bottenfärgen som är mörk blågrå.
Täckfärgen består alltså av vit till blåvit grundfärg med svarta hårspetsar, helhetsintrycket skall vara lysande grå ton som bakgrund till de svarta hårspetsarna.

De svarta hårspetsarna får inte vara jämnt fördelade, vilket ger djuret en jämn grå färg, utan hårspetsarna skall forma sig så att den karaktäristiska schatteringen starkt framträder.

Schatteringen har en viss benägenhet att avta på djurets framkropp, ju längre fram schatteringen bibehålls, desto bättre är färgen.

Idealet är en flammande schattering från svansroten till nackkilen.

Öronen är kantade med svart.

Ungarna kan vid det första hårbytet ha ett brunt skimmer, men efter denna fällning skall den bruna tonen i färgen vara borta.
Chinchilla har viltanlag och är därför vit i nosen, på buken, svansens undersida, benens insidor, käkarnas kant samt en ring runt ögat.

Nackkilen är vit till ljusgrå och skall vara så kort som möjligt.

Svagt markerade ljusa strimmor på frambenen är inget fel.


Hårens mellanfärg skall vara ca 0,5 cm bred, ljusgrå till vit och skarpt avgränsad såväl uppåt som nedåt.

Schwarzgrannen

 

Täckfärgen är vit över hela kroppen som domineras av vita täckhår med svarta toppar, dessa är jämnt fördelade över hela kroppen.

Buken, svansens undersida, insidan av benen, käkarnas kant, ögonringarna och nackkilen saknar svarta toppar på grund av viltanlaget.

Bilder tagna härifrån

ANNONS
Av Susanna Lehtonen - 3 maj 2011 19:01

Täckfärgen består av grundfärgen blandad med hår med vita hårspetsar som ger djuret silverskimmer. De vita hårspetsarna skall vara jämnt fördelade över hela djuret, huvud och öron inräknade. Deras antal kan vara mycket varierande då man skiljer på ljus, mellanfärgad och mörk silver.


Den ungefärliga fördelningen av hår med vita spetsar är i de tre varianterna följande:

Ljus: Ca 20 hår med vita spetsar för varje hår av grundfärgen.
Mellanfärgad: Lika många hår med vita spetsar som hår av grundfärgen.
Mörk: Ca 1 hår med vit spets för 20 hår av grundfärgen.
Mellanvarianter av ovanstående samt ännu ljusare och ännu mörkare varianter är godkända men någon av ovan tre färgvarianter är önskvärd och bör eftersträvas. Mörk nos är tillåten.
Godkända grundfärger: svart, blå, brun, viltgul och viltgrå.

Tyvärr inga bilder.

Har ni bilder? Hör av er så kan jag sätta upp dem här och länka till er   

Av Susanna Lehtonen - 3 maj 2011 18:47

Bland kaniner finns det tre färgvarianter där grundfärgen är överdragen med en "slöja"


Rödbrun (Madagaskar)

 

(systerns kanin "Mimmi Jr" som poserar)

Täckfärgen är rödbrun med god glans. Hela pälsen är överdragen med en blåsvart, sotig slöja bestående av blåsvarta hårspetsar.

Denna slöja är svagast på ryggen, där den rödbruna färgen är så dominerande, att man endast kan ana slöjan i enskilda hårspetsar.

Slöjan förstärks ner över djurets sidor, så att den blåsvarta färgen här är dominerande, dock med gulbrun bakgrund.
Fram på huvudet finns "masken" som framifrån sett skall vara oval. Den omfattar hela nospartiet och överläpparna.

Den sträcker sig upp mellan ögonen men skall inte nå ända fram till ögat.

Den skall inte vara skarpt avgränsad utan ha en mjuk övergång.

Maskens slöja är så kraftig att den nästan verkar svart, samma färg har öron, ben och svans.
På buken är den rödbruna färgen mycket svag, slöjan framträder här på ljus bakgrund.
Madagaskar är tillåten i mörka och ljusa toner.

Slöjan blir mörknare för varje fällning. Hänsyn skall tas till djurets ålder.


Gulbrun (Isabella)

 

Täckfärgen är gulbrun med god glans.

Hela pälsen är överdragen med en blå slöja, förorsakad av blå hårspetsar.

Denna slöja är svagast på ryggen där den gulbruna färgen är dominerande.

Nederst på djurets sidor förstärks slöjan, så den blå färgen är dominerande, dock med gulbrun bakgrund.
Fram på huvudet finns "masken" som framifrån sett är oval. Den omfattar hela nospartiet och överläppen.

Den sträcker sig upp mellan ögonen men skall inte gå ända fram till ögat.

Den skall inte vara skarpt avgränsad utan ha en mjuk övergång.

Maskens slöja är så kraftig att den nästan verkar blå, samma färg har öron, ben och svans.
På buken är den gulbruna färgen mycket svag, slöjan framträder här på ljus bakgrund.
Isabella är tillåten i mörka och ljusa toner. Slöjan blir mörkare för varje fällning.
Bottenfärg: på buken samt de mörkare kroppsdelarna är bottenfärgen en mycket svag gulbrun till vit färg.

Slöjan framträder på ljus bakgrund. På ryggen har den en ljusare ton  av täckfärgen.


Vit med askgrå slöja (Sallander)

  

 

Grundfärgen är vit. Hela djuret är överdraget med en askgrå slöja som är starkast framträdande på öron och nos. Slöjan kan ur vissa synvinklar få en skiftning i mild brun färg. Den skall vara fri från andra färger.
Färgen på buken är mörkare än slöjans färg och utbreder sig successivt uppåt sidorna och bakdelen på djuret, den kan vara ganska markerad.


Av Susanna Lehtonen - 22 april 2011 12:13

Inom denna grupp placeras de olika varianterna av egernkaniner

Gråblå (Lilla egern)
 
Täckfärgen har över hela kroppen en ljus gråblå ton.
Denna färg skall omfatta så stor del av hårfärgen som möjligt och skall först nere i hårbotten övergå i en ännu ljusare ton.
Bukfärgen är något mattare.

Gråblå (Marburger Egern)

 
Täckfärgen är gråblå med en brunaktig ton över hela kroppen.
På kroppsdelar med kort päls (huvud, öron och ben) är den bruna tonen kraftigast.
Bukfärgen är något mattare.

Ljus Gråblå (Gouwenaar)

 
Täckfärgen skall över hela kroppen ha en ljus gråblå ton.
Denna färg skall omfatta så stor del av hårlängden som möjligt och skall ner mot hårbotten övergå i en mörkare nyans.

Av Susanna Lehtonen - 18 april 2011 12:15

Blir lite blandat men jag valde att göra såhär istället.

Alla färger för sig. Blir enklast så. 


Nåja, Gula och Röda färger

Bland dessa färger finns olika nyanser vars styrka ofta beror på hur många gulförstärkningsanlag som tillkommer.
En helt annan gul färg är "lutino" som är en klarare färg som påverkas av ögonfärgen, som är röd.


Viltgul
 
Täckfärgen är ljusgul till orangefärgad.
Buken, insidan av ben, svansens undersida, käkarnas kant och ögonringen är är cremefärgad till vit.
Detta är den svagaste av de gula färgerna och den har normalt inga förstärkningsanlag.



Gulröd (Bourgogne)
 
Täckfärgen är gulröd, kraftig och varm utan inblandning av bruna, grå eller blåaktiga toner.
På buken, benens insidor, käkarnas kant, ögonringarna och svansens undersida har färgen en ljusare ton.



Rävröd (New Zeeland Red)
 
Täckfärgen är mättad rävröd och det skall eftersträvas att den går så långt mot hårbotten som möjligt.
På buken, benens insidor, käkarnas kant, ögonringarna, och svansens undersida kan ha en ljusare färg accepteras.
Färgen ska vara jämn och intensivt rävröd över hela kroppen.



Rödorange (Sachsengold)
 
Rödorange kan vara allt från enfärgad till viltfärgad.
Täckfärgen är intensivt rödorange och lysande. Denna färg sträcker sig över hela djuret.
På buken kan färgen dock tillåtas vara något ljusare.
Svansens undersida får vara cremefärgad. Färgen ska gå ner så långt mot hårbotten som möjligt.



Lutino
 
Täckfärgen är ljusgul till orangefärgad, bottenfärgen är ljust cremefärgad till vit.
Ögonringen, buken och käkarnas kant är vit till cremefärgad.
Ögonfärgen är röd och det är detta speciella lutinoanlag som gör den speciella färgen.


Lutino, Shadow
 
Täckfärgen är cremegul med genomslag av ljusblå färg.
Bottenfärgen är ljusblå som blir mycket ljus ner mot botten.
Ögonring och käkarnas kant är ljust cremefärgad, bottenfärgen är ljust blå. 



Nästa gång tar jag upp "blå" färg, och alla dess varianter.

Hoppas att ni ser detta som någon nytta   

Av Susanna Lehtonen - 18 april 2011 00:19

Nu tog jag mig tiden för att sätta mig ner och skriva om färgerna.

Har tänkt göra det som en liten "serie" med alla färgkategorier.

En kategori i taget.

Informationen har jag hämtat från en bok jag har här hemma.

(Dvärgkaniner, av Åke Johansson)

Vi börjar med de färger som har "Vilt-anlag"

Viltgrå
 
Denna grundfärg förekommer även hos vildkaniner.
Håren är bältvis infelade. Bälten är också skarpt avgränsade.
Ytterst på hårstråna, spetsen är svart.
Därefter ljusbrunt, mörkbrunt och ljusbrunt igen, avslutas med mörk blågrå bottenfärg.
(Varje hårstrå har alltså flera olika färger)
Täckfärgen blir då ljusbrun med insprängt svart.
De svarta spetsarna på hårstråna ger en flammande färgskiftning (schattering) som är kraftigast på bakkroppen.
Svansens översida är svart.
På buken, svansens undersida, benens insida och undersida av käken är pälsen vit.

Järngrå
 
Håren är bältvis indelade som hos viltgrå,
men de ljusbruna bältena (delar av hårstrån) är mycket smala eller saknas helt.
Intrycket blir därför mörkare, mera svart färg.
Buken, svansens undersida, benens insidor och käkarnas kant samt ögonringar är blågrå.

Viltröd (harfärgad)
 
Färgen är som på viltgrå kaniner, men den bruna tonen är förstärkt till en kraftig, lysande färg.
Harfärgen har viltanlag och den röda tonen finns i ljusare nyansen på buken,
käkarnas kant, benens insidor, svansens undersida och ögonringen.
Bukfärgen bör vara så kraftigt röd som möjligt och sträcka sig ut på svansen.
Hårens mellanfärg är närmast rödbrun.
Svansens översida är svart och öronen svartkantade.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se