Livet med kaniner

Senaste inläggen

Av Susanna Lehtonen - 23 oktober 2011 07:40

Flyttar helt och hållet till den nya bloggen.

Denna har jag endast kvar för att kunna kopiera och klistra in mina inlägg till den nya bloggen.
När allt är klart kommer jag att låsa denna.
Raderar gör jag inte ifall jag skulle vilja komma tillbaka hit en vacker dag.


Nu säger vi helt enkelt tack och adjö till Bloggplatsen.
Vi kanske återses.

Alla ni som har länkar till denna blogg på era bloggar,

se till att ändra den så att den länkas till den nya istället.


Hej då på er!

ANNONS
Av Susanna Lehtonen - 22 oktober 2011 14:19

Ophelia är ju för underbar.

När jag skulle ge henne och Coccos frukost så satte jag mig först på golvet.

Coccos tittade undrande på mig,

-varför sitter du där för? Jag vill ha frukost!


Sedan hoppade han iväg och sträckte ut sig en bit bort, fortfarande tittandes på mig.


Pratade lite med honom,

- nähedu Coccos, ska du ha frukost så får du komma hit.

Coccos vände sig bara om och ignorerade mig.


Ophelia däremot kom skuttandes lika glad som vanligt.

Hoppade upp i knät och började tigga efter morötter.

Hon fick sig en morotsbit och vi myste.


Coccos blängde på mig och kom sedan skuttandes han med.

Upp i knät såklart och började titta på mig, som om han försökte säga mig något.

Såklart fick han sig en morot och en klapp.

Mer hann jag inte då han tog moroten och stack igen.
Så typiskt Coccos!


Justja, ni måste ju få en länk till den nya bloggen.

HÄR har ni den, jag och Johanna har suttit och försökt klura ut lite småsaker.

Kategorier bland annat, hur skjutton lade man dit dem?
-Nu är det fixat då jag hittade en sk "hjälpblogg".

Både jag och Johanna är nöjda!

ANNONS
Av Susanna Lehtonen - 13 oktober 2011 08:47

Snow white color.
Soft cuddly fur.
Long black whiskers.
Pink button nose.
Powerful hind legs.
Fluffy bushy tail.
Long upright ears.
Big red eyes.

Who am I?
 


Ska strax iväg till hästen.

Har hela stallet för mig själv.
Mocka, utfodra, rida och mysa såklart. 
Dock är det bara 2 hästar som får plats i stallet,
synd då det skulle vara mysigt med ett par till. 
Vi hörs när jag kommer tillbaka! 
 
Kram!
Av Susanna Lehtonen - 10 oktober 2011 18:51

Bunny Love:
Is like a sweet, gentle breeze caressing the very essence of the soul, and a warm feeling in your heart growing bigger everyday.

 

Av Susanna Lehtonen - 8 oktober 2011 17:02

Justja! Filmade lite medan de bedömde kaninerna. 

Kändes lite dumt att stå där och filma i evigheter så det blev två korta snuttar.


Jag skulle jättegärna vilja gå en domarkurs.

Det är nog garanterat übersvårt men vad gör man?

Har man intresset så borde det väl inte vara så svårt?



Av Susanna Lehtonen - 7 oktober 2011 13:57

Tog mobilen med mig ut medan solen var framme.

Ville visa storleksskillnaden mellan Ophelia och Coccos.

+ hur söta de är tillsammans.


Vart kan Coccos vara?

  Tja du. Ingen aning *fniss*   Bakom Ophelia förståss!   Stor tjej!     Inte ett dugg rädd flr Ikaross.   Stor och liten rumpa. Kolla in svansarna!   Puss på dig söta "lilla" Ophelia. Kärlek vid första ögonkastet!

Det är när man ser Coccos så lycklig, som man vet att man gjort rätt val.
  "Lilla" fina tös!   Selen var omtyckt! Inga problem alls!  

Nu ska jag återgå till bakandet. Kram på er!

Av Susanna Lehtonen - 6 oktober 2011 14:26

Ophelia <3

 

Det var väldigt dragit på tågen så därför är hon lite fuktig om nosen.

Själv satt jag och frös rumpan av mig, aldrig varit med om något sådant.

Förstår inte vart draget kom ifrån. Har inte varit så innan.

Lustigt.


Nåja, vi fick sällskap av två Holländska killar som inte kunde slita blickarna från Ophelia.

Hade henne i famnen så hon slapp det värsta av draget.

De ställde massor utav frågor, klappade på henne och en fick hålla lite.

Ögonen höll på att "ploppa" ur huvudet på dem när jag berättade att hon fyller 12 veckor imorgon, haha!


De frågade hur stor hon egentligen kommer att bli.

Mellan 7-10kg på ett ungefär. Killen som höll i Ophelia tappade hakan.

Han berättade sedan att han själv har en Maine Coon hemma och kunde då föreställa sig storleken.

Ni som är kattfrälsta vet nog vad det är för ras.

De är världens största "tama" kattras.


Sade - Ja, denna kaninrasen är väl kattvärldens Maine Coon, eller hundvärldens Grand Danois.


När de skulle av tåget så skojade de om att ta med Ophelia hem till sig, hon var ju så mysig!
Men såklart menade de inte allvar.


Allt detta tog vi såklart på halvtaskig engelska.

Tågfärden kändes plötsligt mycket kortare. (vi pratade i 40-45 min)

Nyttigt!


Nu ska jag byta om och pallra mig iväg till hästen.

Inte varit där på flera dagar pga sjukdom och knäskada.


Kram på er!

Av Susanna Lehtonen - 1 oktober 2011 17:47

Förlåt för mitt lilla raseriutbrott men nu är jag J*VLIGT FÖRBANNAD!


Ni som läst om grannungarna som matar kaniner med främmande växter och föremål, de har slagit till igen.

Ni som inte har läst om det kan hitta det här.


Nu har de somsagt slagit till igen, jag är riktigt glad att både jag och grannen vägg i vägg var ute.

Två ungdjävlar står och HOPPAR på två stackars oskyldiga paddor.

Eller ptja.

Ena hoppade på ena grodan och den andra hackade på den andra med en spade.


DJUR ÄR INGA LEKSAKER!


Jag som inte är rädd för att säga ifrån vid sådana här tillfällen, flyger självklart på ungarna och skäller ut dem.

Grannen var inte nådig hon heller.


-Lägg dig på marken så ska vi hoppa på dig så får du känna på hur "skönt" det är, fick ungen som hoppade på grodan som kommentar. 

Självklart med en blick som kunnat döda.

Ungen blev självklart rädd och sprang hem.

Den andra stod bara där och flinade med stoltheten i blicken.


-Nästa gång är det du som får smaka på spaden, sade jag.


Föräldrarna till ungen som sprang iväg brydde sig knappt.

Ryckte på axlarna och sade "vad har grodan gjort dig?" och tog tag i ungen och gick.


Den andra ungens föräldrar bryr sig inte ett skvatt om vad han gör och inte gör.

Han har t.om slagit våran hund med pinnar.

Tog tag i en pinne och gav ett rapp tillbaka.
Där stod han med sitt "stolta" leende och bara glodde.


Idiotunge!


Det börjar med små djur och sedan klättrar det uppåt.

Nästa gång jag ser något sådant så.. Vet jag faktiskt inte vad jag ska göra.

Helst av allt vill jag bara lappa till ungen tills den aldrig mer kan skada ett litet oskyldigt djur.

Men det kan jag såklart inte göra. Föräldrarna lyssnar ju inte.


Jag är j*vligt glad över att jag satte upp staket runt vår uteplats.

INGEN kan komma in nu. Ungarna är för små för att själva kunna klättra över.

Ska de komma in så måste de ha hjälp.


*morr*

Vad hade ni gjort?

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se