Direktlänk till inlägg 21 mars 2011
Att man kan bli så fäst vid djur. Helt galet egentligen.
Sitter här i soffan och tittar på 2 ½ men med älskade Coccos jämte mig.
Han gör livet lite lättare, han gör verkligen det.
Usch, tårarna samlas i ögonvrån bara av tanken om att en vacker dag förlora honom. Eller tankarna på allt vi gått igenom, han och jag.
Ni som har djur, ni förstår precis vad jag pratar om va?
Även om djuren inte pratar, så kan de ändå finnas där för en.
Det är väl den grejen som gör att vi älskar djuren så mycket?
Att de inte är som vi, de kan inte ljuga för dig, de sviker inte dig.
De finns helt enkelt alltid där för en, oavsett.
Nu är tårarna nära, måste sluta skriva.
Kram på er och förlåt för mitt lilla känsloutbrott.
Flyttar helt och hållet till den nya bloggen. Denna har jag endast kvar för att kunna kopiera och klistra in mina inlägg till den nya bloggen.När allt är klart kommer jag att låsa denna.Raderar gör jag inte ifall jag skulle vilja komma tillbaka hit...
Ophelia är ju för underbar. När jag skulle ge henne och Coccos frukost så satte jag mig först på golvet. Coccos tittade undrande på mig, -varför sitter du där för? Jag vill ha frukost! Sedan hoppade han iväg och sträckte ut sig en bit bor...
Snow white color.Soft cuddly fur.Long black whiskers.Pink button nose.Powerful hind legs.Fluffy bushy tail.Long upright ears.Big red eyes. Who am I? Ska strax iväg till hästen. Har hela stallet för mig själv. Mocka, utfodra, rida...
Justja! Filmade lite medan de bedömde kaninerna. Kändes lite dumt att stå där och filma i evigheter så det blev två korta snuttar. Jag skulle jättegärna vilja gå en domarkurs. Det är nog garanterat übersvårt men vad gör man? Har man intr...