D

22 april 2011 22:42

RIP<3 Jag beklagar verkligen sorgen... Jobbig känsla när ens älskling går bort sådär

Susanna Lehtonen

22 april 2011 23:15

Mjo, sant.
Värst av allt var att hon var helt okej, gick på toa, sen var hon död..
Livet är så äckligt orättvist.. *kram*

Maria

23 april 2011 12:06

...min första ninis.. Lotta.. chokladbrun dvv... mer tam än en hund... dog när hon fick ungar.. hon lyfte ut de döda ungarna ur boet, en efter en.... och sen... fanns hon inte mer......
Det har gått.. runt 25 år sedan dess... men fortfarande är jag lika rädd för att någon av mina kaniner ska bli dräktig... tänker att de kommer dö då..... och det får de inte...
Har läst någonstans att kaniner helst inte ska vara så gamla när de får ungar, för då klarar de födseln bättre.. Vet inte om det är sant och var i så fall "den magiska åldersgränsen" går...
Det är fruktansvärt i alla fall..... sådant man bär med sig hela livet.... Lovade att aldrig mer skaffa en kanin.. för man kan ju inte ersätta någon... men till slut lyckas man väl bearbeta sorgen och gå vidare.. Annars skulle jag inte ha haft och har kaniner idag. Men det är svårt. Så djävulskt svårt..
Fick min Lotta för att jag skulle sluta suga på napp.. Kom hem med henne och klippte av varenda napp på stört... Ett minne för livet.

*stor tröstekram*

Susanna Lehtonen

23 april 2011 12:32

Jobbigt :(
Usch, tårarna rinner redan, så fruktansvärt jobbigt.

Chicko fick troligtvis livmodercancer, det får de flesta kaninern när de haft många kullar.
Tror hon fick sammanlagt 5 kullar hos oss.
Hon var ju dessutom över 1½år när hon fick sin första. (föddes på julafton)

Lovade mig själv att inte skaffa en hona igen heller, men jag kunde inte hålla mig, tog hem min fd kaninhona Gullefjun som bott hsos ina klasskamrater en tid.
Saknade att ha någon att "bråka" med, någon att hoppa med.
För honor är ju bara "trubbel", iallafall de jag har och har haft.

Förstår att det känns tungt, för att jag skulle sluta med napp så fick jag gå själv ut i trädgården med våran dåvarande hund, Sessan. (12år och halvdöv)
Då åkte alla mina sjuhundrafemtioelva nappar.
Saknar den hunden än :(

*ännu större tröstekram till dig*

D

23 april 2011 14:53

Oj, bara sådär? Aj.. </3
Det är det verkligen, ibland vill man bara spy över det >_<

Kram!

Susanna Lehtonen

23 april 2011 15:14

Mjo, bara *poff* sådär :/