Livet med kaniner

Direktlänk till inlägg 22 april 2011

Gråblå färger

Av Susanna Lehtonen - 22 april 2011 12:13

Inom denna grupp placeras de olika varianterna av egernkaniner

Gråblå (Lilla egern)
 
Täckfärgen har över hela kroppen en ljus gråblå ton.
Denna färg skall omfatta så stor del av hårfärgen som möjligt och skall först nere i hårbotten övergå i en ännu ljusare ton.
Bukfärgen är något mattare.

Gråblå (Marburger Egern)

 
Täckfärgen är gråblå med en brunaktig ton över hela kroppen.
På kroppsdelar med kort päls (huvud, öron och ben) är den bruna tonen kraftigast.
Bukfärgen är något mattare.

Ljus Gråblå (Gouwenaar)

 
Täckfärgen skall över hela kroppen ha en ljus gråblå ton.
Denna färg skall omfatta så stor del av hårlängden som möjligt och skall ner mot hårbotten övergå i en mörkare nyans.

 
 
Maria

Maria

22 april 2011 13:15

Varje gång jag ser bilden på den gråblå ninisen så tänker jag på en av mina gamla vänner som somnat in... Det var en stor "bondkanin" som hette Sötnos. Har så dåligt samvete så det gör ont när jag tänker på henne... Jag var så liten så jag förstod inte det där med ansvar, och så mörkrädd... Det var nämligen så att min storasyster var allergisk mot pälsdjur, så vi fick ha kaninerna i en utebur. Det funkade ju bra, det var stort och de kunde gräva och hela faderullan. Och när Sötnos kom så fick hon båda burarna så att det blev en jättestor bur. Problemet var att den stod bakom garaget och på sommaren var jag livrädd för huggormar, och på vintern var jag mörkrädd... så stackaren fick vara där helt ensam... :'(
Pratade ofta med mina föräldrar om det, och de menade att hon levde ett bra liv ändå, att det passade henne. Skuggigt och halvt som halvt med skogen som granne (och en massa skyddsnät mot diverse rovdjur såklart). Den damen blev.. jag vet inte exakt, men JÄTTEGAMMAL.. och jag skulle ta ut henne i sele och koppel för första gången. Och hon fick FULLSTÄNDIG PANIK. Satte henne i mitt knä som vanligt. Satte på henne selen och skulle låta henne känna efter innan vi skulle gå ut. Och hon SKREK...... hon skrek som att någon höll på att döda henne....... Jag fick inte tag i henne för hon gömde sig i sitt hus... och tårarna bara sprutade...... Jag glömmer ALDRIG hur hon lät... och jag kommer aldrig kunna förlåta mig för att ha utsatt henne för det.... HERREGUD.. Jag grät och grät trots att jag - efter vad som verkade en evighet - fick av henne selen och hon blev lugn... och sen vågade jag nästan inte gå dit.. Min pappa fick sköta henne. Mamma sa till mig att det ju inte var något farligt och att jag inte behövde vara ledsen. Men jag mådde så dåligt av det så jag kunde inte.
Helt sjukt egentligen.. tårarna rinner nu när jag skriver.... min älskade lilla (stora) blyertsgråa älskling som jag nästintill gav en stroke eller hjärtinfarkt pga min egoism att vilja ta ut henne....

Ojojoj.. det här har jag aldrig berättat för någon förut...........

http://quovadis.bloggplatsen.se

Susanna Lehtonen

22 april 2011 15:23

Åh, blir alldeles tårögd..
Kan trösta dig med att jag själv "gjort likadant".
Min första kanin var också en såndär "lantkanin", Viltgul var han, älskade "Gosan".
Han levde också ett ganska tråkigt liv, tyvärr.
Bodde i stall först, sen i ett annat stall, sen i ett tredje, sed hemma hos oss, sen hos morfar och sedan hos oss igen.
Förstår fortfarande inte varför vi flyttade runt honom så mycket :S
Men det var väl för att vi hade häst då och det var smidigast att ha kaninen på samma ställe som hästen.
Somrarna fick han vara hos oss.
Tog han ut i sele en gång, han sprang, sprattlade, skrek..
Men han lugnade sig efter ett tag, satte sig och åt.
Det var enda gången jag tog ut honom.
Ville han ha gräs, fick han sitta i sin jätterasthage som morfar bygt.
Han blev dock bara 4 år..
Morfan slog ihjäl honom.
Han blev lite sjuk och ingen fattade att han behövde åka till veterinären.
Morfar kom och slängde han i en kartong.
Sedan tog han en hammare, slog, slog och slog.
Jag var i huset, hörde slagen ända in.
Tillslut blev det tyst och jag gick ut, ville ju begrava honom.
Då hörde man världens skrik ifrån lådan.
Morfar slog en gång till, då blev det tyst.
Blodet vällde ur lådan..
Kommer ihåg att jag öppnade lådan lite, lite.
Klippte av en tuss päls som minne, hade inga bilder på honom.
Har kvar den där tussen än, inramad.

Jag var 8år då.. Glömmer aldrig den synen.
Ren jävla djurplågeri. Men vi visste inte bättre då. Inte morfar iallafall.
Fan. Tårarna rinner..

 
Maria

Maria

22 april 2011 16:03

Men gumman... fy faaan vad hemskt! Vill bara krama om dig hårt.. Det är inget man ska behöva höra talas om och inte vara med om som barn - eller vuxen!
Min brors lilla svarta dvv-kille fick en hjärnblödning eller liknande... och våra föräldrar tog med oss barn därifrån.. och min morfar kom dit med bössan...... Såg aldrig något av det.. men det känns ändå hemskt... Men det din morfar gjorde... ..vet inte vad jag ska säga..... förstår inte hur man klarar det... Har ju hört att folk slår ihjäl kattungar, kaninungar... men jag förstår inte hur man kan göra det om man är "vid sina sinnens fulla bruk".... Vet ju hur statistiken ser ut - dödar man djur som barn/ungdom/vuxen "bara för att", så löper man mycket större risk att hamna i kriminalitet.. är ju inget ovanligt bland mördare att de plågat eller dödat djur som barn......
Men man måste väl ta hänsyn till åldersskillnaden här... Förr slog man väl ihjäl sjuka djur.. så kanske kan man vara van och "kall" i sådana situationer då... inte vet jag..

Gumman.. *torkar dina tårar och kramar hårt*

http://quovadis.bloggplatsen.se

Susanna Lehtonen

22 april 2011 16:40

*kramar tillbaka*

Håller med dig, människor som inte lärt sig empati för djur, skadar djur.
Morfar är ju 75 iår, har nog gått igenom en hel del.
Dessutom är han rätt "tuff" i personlighetenm ed, men det var han tvungen att lära sig, antar jag, eftersom han är kortare än jag, och jag är verkligen kort.
Sedan kommer han ju från landet i finland och i finland har dom inte rikigt samma syn på djur som vi har här, helt sjukt egentligen.
Eftersom vi är grannländer.
Här är det lag på att man inte får ha hästar hemma tillexempel, där FÖREDRAR man att ha hästar ensamma.
Iallafall på familjegårdar, billigare med en häst ju.

Äsch. Jag vet inte riktigt, världen är väl grym.
*kram*

 
Ingen bild

D

22 april 2011 16:09

Usch, kram till er båda... Återupplever en 'känsla' från förr nu, och blir så ledsen när andra verkar ha tunga minnen att bära på med. Önskar man kunde bespara andra den där känslan, bara för att man själv vet hur ont den göra...

(hoppas ni inte tycker att jag "inkräktar nu")

Susanna Lehtonen

22 april 2011 16:28

Ingen fara, precis, jag önskar heller ingen detta.
Om man ändå kunde glömma det man sett och hört, då hade världen varit lite bättre eller iallafall lättare.
Kram på dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Susanna Lehtonen - 23 oktober 2011 07:40

Flyttar helt och hållet till den nya bloggen. Denna har jag endast kvar för att kunna kopiera och klistra in mina inlägg till den nya bloggen.När allt är klart kommer jag att låsa denna.Raderar gör jag inte ifall jag skulle vilja komma tillbaka hit...

Av Susanna Lehtonen - 22 oktober 2011 14:19

Ophelia är ju för underbar. När jag skulle ge henne och Coccos frukost så satte jag mig först på golvet. Coccos tittade undrande på mig, -varför sitter du där för? Jag vill ha frukost!   Sedan hoppade han iväg och sträckte ut sig en bit bor...

Av Susanna Lehtonen - 13 oktober 2011 08:47

Snow white color.Soft cuddly fur.Long black whiskers.Pink button nose.Powerful hind legs.Fluffy bushy tail.Long upright ears.Big red eyes. Who am I?       Ska strax iväg till hästen. Har hela stallet för mig själv. Mocka, utfodra, rida...

Av Susanna Lehtonen - 10 oktober 2011 18:51


Bunny Love:Is like a sweet, gentle breeze caressing the very essence of the soul, and a warm feeling in your heart growing bigger everyday.     ...

Av Susanna Lehtonen - 8 oktober 2011 17:02

Justja! Filmade lite medan de bedömde kaninerna.  Kändes lite dumt att stå där och filma i evigheter så det blev två korta snuttar.   Jag skulle jättegärna vilja gå en domarkurs. Det är nog garanterat übersvårt men vad gör man? Har man intr...

Skapa flashcards